Det finns olika behandlingsmetoder beroende på individens sensibilitetsgrad. Behandling kan vara i form av medicintekniska produkter till vaccinering och hittas som nässpray, tabletter eller injektioner. Det förekommer undvikande och lindrande produkter. Undvikande produkter är uppbyggda med en mikroemulsion och lindrande produkter är baserade på antihistamin, kromoglikat eller kortikosteroider. För att säkerställa vilken behandling som är lämplig kan pricktest, ImmunoCAP (blodprov), lungfunktionstest, matdagbok och provokation göras. Vid behandling med de flesta preparat kan biverkningar förekomma och det är därför viktigt att vara förberedd på hur kroppen kan påverkas negativt.

Målet med behandling med allergimediciner är att man ska bli symtomfri. På apoteket finns en rad olika typer av receptfria läkemedel samt medicintekniska produkter som kan hjälpa vid allergi. Vid användning av medicintekniska produkter minimeras belastningen på kroppen och mindre risk för biverkningar förekommer.

Se Morgan Andersson, docent och överläkare på Öron-Näsa-Hals-klinken på Skånes Universitetssjukhus, 
berätta om allergisk rinit och behandling. 

Undersökningar vid allergi

För att fastställa rätt form av allergisjukdom och anpassa rätt behandling finns det olika tillvägagångssätt beroende på vilka besvär man uppvisar. För att passande test ska utföras är det därför viktigt att tydligt förklara vilka symptom man har, samt ifall dessa inträffar under specifika tillfällen, i kontakt med ett speciellt ämne eller i en särskild miljö. För att läkaren ska kunna göra en rätt bedömning är det även viktigt att berätta om andra sjukdomar som normalt uppstår i samband med allergi och om någon i släkten lider av samma sjukdom. Detta kan vara astma eller eksem.

Inför en allergiutredning kan man behöva göra ett uppehåll från allergimedicin ifall man använder det mot andra allergier. Uppehållet varierar beroende på medicin. Därför är det rekommenderat att i förväg prata ut med sin läkare om eventuella förberedelser. Uppehåll från allergimedicin görs för att inte undersökningen ska bli påverkad och vara felvisande.

 

Pricktest, även kallat för hudtest eller allergitest, är den vanligaste formen av diagnostest som görs för att säkerställa vilket form av ämne man har antikroppar mot i kroppen. En liten mängd lösning av det misstänkta allergiframkallande ämnet placeras på insidan av armen och sjukvårdspersonal rispar ytterligare in vätskan i kroppen med en nål. Vanligtvis tar det inte mer än 15 minuter innan en reaktion på huden kan mätas av. Uppvisas rodnad, svullnad och rött utslag på det område där det allergiframkallande lösningen placerats visar man på antikroppar i kroppen mot ämnet.

Genom att ta ett blodprov, även kallat för RAST-test eller ImmunoCAP, kan man undersöka vilket ämne man har antikroppar mot, man mäter halten av antikroppar. Genom ett RAST-test kan man bli testad mot fler allergiframkallande ämne än vid ett pricktest. Det tar drygt en vecka för att få svar från ett RAST-test men personen som gör undersökningen behöver inte upphöra med sin allergimedicin. Tillsammans med läkare fastställs en allergidiagnos. Phadiatop är en form av RASTtest, ett screeningtest, som visar de 10 mest förekommande luftburna allergen. Genom en djupare analys av testet från laboratoriet kan man få klart för sig vilket allergen som är allergiframkallande hos individen.

Vid födoämnesprovokation testar patienten olika allergiframkallande födoämnen som kan vara orsaken till allergi. I regel görs en undersökning med provokation endast i samband med symptom mot födoämnesallergi. Hos barn är det vanligt förekommande i samband med livsmedel som ägg och mjölk, då man främst testar ifall barnet kan ha vuxit ur sin allergi. Genom att testa mycket små mängder av olika allergiframkallande livsmedelsprodukter kan man mäta av symptomen. Ifall inga indikationer på symtom uppvisas efter första intaget ökar man i regel dosen successivt.

Vid symptom på födoämnesallergi kan individer även få föra en matdagbok. Genom en matdagbok kan läkaren få en klarare uppfattning kring vilket födoämne allergibesvär uppstår vid. Patienten antecknar detaljerat alla former av födoämnesintag, under vilka tidpunkter på dygnet man har ätit eller druckit sam vilka symptom som har uppvisats.

Lungfunktionstest kan vanligtvis göras på två olika sätt. Genom en PEF-mätare eller en spirometriundersökning. Lungfunktionstest görs endast då patienten visar symptom som kännetecknar astmabesvär. Detta förekommer vanligtvis i samband med testning för pollenallergi, födoämnesallergi och pälsdjursallergi. Hos små barn använder man normalt en PEF-mätare, vilket är den enklare varianten. Detta test mäter individers maximala utandningsflöde. Ett värde från PEFmätaren som är lågt indikerar på obehandlad astma. En spirometer kan ge en mer ingående undersökning som är säkrare, mer informationsrik och visar hur lungorna fungerar. Genom att mäta omfånget luft en individ kan andas ut kan man få en bedömning om individen har astma. Med en spirometriundersökning görs utandningssekvensen två gånger. Första gången för att se patientens normala utandningsförmåga och andra gången efter intag av ett läkemedel som utvidgar luftrören. Ett bättre resultat efter andra omgången visar på att patienten har astma.

Dammanalys görs främst i samband med uppvisade symptom mot kvalsterallergi. Dammanalys görs för att säkerställa ifall det förekommer kvalster i husdammet i bostaden. Genom att man får speciella dammsugarpåsar från laboratoriet och använder sin egna dammsugare får man skicka in prover på husdamm från sovrum och vardagsrum.

Behandlingstrappa vid allergi

Man ska alltid försöka undvika det man är allergisk mot. Ibland lättare sagt än gjort. Pollenallergiker och allergiker mot pälsdjur har svårt att undvika allergiframkallande allergen då de finns nästan överallt i större eller mindre mängder. Som tur är finns det hjälpsamma preparat som kan ge individer tillbaka sin vardag.

 Allergen undvikande – använd en mikroemulsion

En mikroemulsion lägger sig som en fysisk skyddande hinna över nässlemhinnan och hindrar på så sätt allergenet att nå nässlemhinnan och trigga igång en allergisk reaktion. En mikroemulsion kan användas vid såväl lindriga och/eller svårare allergibesvär orsakat av pollenallergi, kvalsterallergi eller pälsdjursallergi.

Detta är en receptfri metod som förekommer i form av nässpray och hjälper mot nässymptom som rinnsnuva, nysningar, kliande och täppt näsa. Behandling på näsans slemhinna är tillräcklig för att blockera det allergiframkallande allergenet och minimera besvären. Eftersom mikroemulsion kan användas vid alla grader av allergibesvär finns det goda möjligheter till att minska behandling med antihistamin- eller kortisonbaserade läkemedel. Följden av detta blir en mindre belastning på kroppen och minskad risk för biverkningar.

Antihistamin, kromoglikat, kortikosteroid – läkemedel

Antihistamintabletter är en systemisk behandling och hämmar histaminets effekt i kroppen. Antihistamintabletter har ofta bra effekt mot klåda och rinnsnuva, men fungerar sämre mot nästäppa. Efter att man tagit en tablett tar det någon timme innan den börjar verka fullt ut. Tabletter kan också hjälpa om man har lindriga allergibesvär i ögonen.

Om man fortfarande har besvär kan man lägga till lokal behandling till sin tablettbehandling. Lokal behandling ger snabb lindring av besvären.

För besvär i näsan används främst nässpray innehållande kortikosteroid eller natriumkromoglikat. Antihistamin har inte lika god effekt på näsbesvär.

• – Kortikosteroider har kraftfull lokal antiinflammatorisk effekt, det vill säga hämmar inflammation i nässlemhinnan som uppstår vid allergi.
• – Natriumkromoglikat förhindrar att mastcellen frigör histamin och andra inflammationsframkallande substanser och på så sätt dämpar den allergiska reaktionen. Effekten är dock måttlig på nässymptom.

För besvär i ögonen används främst levokabastin samt natriumkromoglikat.

• – Levokabastin är ett antihistamin som blockerar effekten av histaminet.
• – Natriumkromoglikat verkar på samma sätt i ögonen som i näsan dvs. förhindrar mastcellerna att frigöra histamin och andra inflammationsframkallande substanser.

Allergenspecifik immunterapi – allergivaccinering

Om man fortfarande har mycket besvärande symptom och/eller astma trots både tablett och lokal behandling finns det möjlighet att vaccinera sig mot vissa typer av allergi. När man vaccineras mot ett specifikt allergen ökar man kroppens tolerans för det allergiframkallande ämnet, det vill säga kroppens immunförsvar reagerar inte lika starkt på det specifika allergenet. Idag finns vaccin mot pollen, katt, kvalster, bi och geting i injektionsform. Vaccin finns även mot gräs i tablettform.

Biverkningar

Vid behandling av allergi med vissa preparat förekommer det biverkningar. Hur kraftiga dessa biverkningar är eller om man uppvisar några alls är mycket individuellt då varje kropp tar upp preparat olika. Normalt förekommer mer påfrestande biverkningar efter en längre tids användning av preparat och beroende på doshalten.

Biverkningar från kortikosteroider, kortison baserade preparat, inträffar eftersom kortisonet tas upp av andra organ än de önskade. Förekomsten av biverkningarna är oftast dosrelaterad och visas i regel vid oral eller systemisk behandling . Observera att kortisonpreparat är nödvändiga vid svåra allergier. Vid systemisk användning av kortikosteroider är det vanligt förekommande att en ökad aptit uppstår och med detta även en ökad energinivå. Biverkningar av kortikosteroider är kopplat till mängden kortikosteroider, längden av behandling och individuell känslighet. Ämnesomsättningen kan påverkas och kroppsfett kan omfördelas till områden som ansiktet och magområdet. Det kan även samlas vätska i kroppen hos vissa individer, vilket kan härleda till att svullnad av fötter och händer inträffar. En annan förekommande biverkning är en oregelbunden nattsömn, speciellt vid överdosering av kortisonpreparat.

Vid behandling med kortisonpreparat finns det vissa biverkningar som är mer allvarligare och förekommer i regel endast vid systemisk långtidsbehandling. Bland annat diabetes, då blodsockernivån stiger i kroppen eftersom kortison påverkar kroppens ämnesomsättning negativt. Individer kan även få blåmärken lättare av enkla tillslag eftersom kortison påverkar både hud- och blodkärlsskörheten. Dessutom förekommer benskörhet hos vissa. Vid behandling av kortiokosteroider lokalt i näsan är den vanligaste biverkan torrhetskänsla och näsblödning.

Vid behandling av allergi med lokala antihistaminer för näsan förekommer det många likartade biverkningar som vid användning av kortikosteroider, som irritation i näsa- och ögonslemhinnor, ökad aptit, huvudvärk och svullnad. Vid användning av antihistaminer är det mer vanligt med koncentrationssvårigheter och trötthet än vid användning av kortisonpreparat. Det är viktigt att känna efter vilket tillstånd man är i efter intag av antihistaminer innan hantering av fordon utförs. Det förekommer stor skillnad i biverkningsnivå mellan gamla och nyare preparat uppbyggda på antihistaminer. Tendensen till biverkningar är betydligt lägre bland de nya utvecklade antihistaminerna, som i de flesta fall inte ger trötthet och koncentrationssvårigheter.

Vid kraftiga allergier är det förekommande att vaccination förekommer mot det allergiframkallande allergenet. Vid vaccination kan man få klåda och svullnad på och runt det vaccinerade området. Vid denna form av behandling är man i regel på en mottagning med personal kunnig inom detta område. Detta är även en säkerhetsåtgärd då det kan förekomma en akut allergisk reaktion efter vaccineringen. Denna form av biverkning, samt andra för vaccinering, är mer vanligt förekommande då en längre tid har gått mellan vaccineringarna eller om man har en pågående infektion.

 

Sidan uppdaterades 2016-01-15